Le Mesnil, en kväll i Stockholm
Sex cuvéer från samma by. En kväll om vad terroir faktiskt betyder.
Champagne är ett av få viner där platsen kan försvinna bakom varumärket. Husens namn är så stora att vi glömmer att druvorna växer någonstans, i en specifik jord, på en specifik sluttning, ofta inom några hundra meters radie från varandra.
I slutet av april träffades vi på Kungsholmen, och kvällen blev en påminnelse om vad det egentligen är vi dricker.
Séverine Launois hade kommit från Le Mesnil-sur-Oger. Ett samhälle på 1 100 invånare strax söder om Épernay, mitt i Côte des Blancs. Det är där hennes familj har odlat Chardonnay i sex generationer. Inte Pinot Noir, inte Meunier – Chardonnay. Och inte på vilken jord som helst, utan på den krittunga kalkstenen som löper genom byn och in i grannarna Oger, Cramant och Avize.
Det är den här jorden som gör Le Mesnil till Le Mesnil. Krita håller på vatten utan att svämma över. Den värms långsamt och svalnar långsamt. Den ger Chardonnay en spänst som ingen annan jord i Champagne klarar av. Salon ligger här. Krug Clos du Mesnil ligger här. Pierre Péters ligger här. Och Launois.
Det Séverine inte sade rakt ut, men som låg i varje cuvée, var det här: en plats som denna behöver inte iscensättas. Den behöver bara översättas.
Fem översättningar av samma jord.
Vi började med Oeil de Perdrix – en Blanc de Noirs som visade att Pinot Noir faktiskt finns med i familjens sortiment, fast i mycket liten skala. Röda bär, en aning textur, en oväntad öppning på en kväll som annars skulle handla om Chardonnay.
Réserve Grand Cru var sedan kvällens ankarpunkt. Detta är Le Mesnil i sin renaste form – ung citrus, krita, salt, en syra som klyver tungan på mitten. Inget göms bakom dosage eller fatlagring. Du smakar jorden.
Maxime Millésime 2018 visade vad samma jord ger när årgången får göra jobbet. Stramare, mer sluten, behövde tid i glaset. En cuvée som inte vill behaga vid första klunken.
Dorine var det mest tillgängliga vinet på bordet. Mognare frukt, mer öppen profil, en cuvée som vill gilla en. Bevis på att Le Mesnil också kan vara vänligt.
Rosé Valentine bröt upp Chardonnay-fokus med Pinot Noir-prägel – körsbär, blodapelsin, fortfarande med Le Mesnil-syran som ryggrad.
Och så bonusen.
När de fem cuvéerna var avklarade plockade Séverine fram en sjätte flaska. Hélia 2017, en Blanc de Blancs Grand Cru som inte stod på menyn. En överraskning för rummet.
Här började jorden tala genom årgången. 2017 var inte enkel i Champagne, men på krittungt underlag blev det ett vin som påminde om varför vi bryr oss om enskilda byar i den här regionen alls.
Vad kvällen lämnade efter sig.
Vi pratar ofta om Champagne som om det vore en kategori. Den är det inte. Den är hundratals byar, var och en med sin jord, sin lutning, sin höjd över havet. Le Mesnil är en av dem. Den här kvällen blev byn tydligare än varumärket.
För den som vill spåra vinerna
Kvällen hade inte blivit av utan Solera, som importerar Launois till Sverige och bar besöket från idé till verklighet.
Champagne Launois Blanc de Noirs Oeil de Perdrix – 439 kr (7836901, BS)
Champagne Launois Blanc de Blancs Grand Cru Réserve – 399 kr (745001, FS) • 1500 ml 870 kr (745006, BS) • 375 ml 250 kr (745002, BS)
Champagne Launois Blanc de Blancs Grand Cru Maxime Millésime 2018 – 555 kr (732901, BS)
Champagne Launois Blanc de Blancs Dorine – 449 kr (7584801, BS)
Champagne Launois Rosé Valentine – 469 kr (5486401, BS)
Bonus: Champagne Launois Hélia 2017 Blanc de Blancs Grand Cru.
Nästa gång byter vi kontinent och jordart. Den 3 juni gästar Boekenhoutskloof Tuesday Wine, och vi rör oss från Le Mesnils krita till Swartlands skiffer och granit. Vinkoll är där som moderator. Du hittar mer information på Vinkolls hemsida.